Den isländska midvinterfesten - Þorrablót

Det isländska folket firar varje år i februari en högtid som kallas þorri. Þorri är ett fornisländskt ord för vinterns fjärde månad, och vid tiden för þorri ansågs vintern ha nått halvvägs. Ursprungligen markerade den första fullmånen efter vintersolståndet början på þorri, men numera är dess första dag mellan den 19 och 25 januari, alltid på en fredag. Þorri månad är känd allt sedan 1200-talet, men dess ursprung känner man inte till. Ordet þorri betecknar också ett naturfenomen personifierat: Þorri är Snöns son (Orkneyingasaga), ett slags vinterns beskyddare. I finskan betyder det gamla ordet "turri" övernaturligt väsen.

Sedan början av 1800-talet har islänningarna hyllat vinterns beskyddare i en midvinterfest, Þorrablót. Seden har sina rötter i den skandinaviska forntiden, men i dag är det en särisländsk tradition. Först var det lärda herrar och ämbetsmän som samlades för att äta gott i vänners lag, höja en skål till Þorris ära och kväda gamla visor och nya. Inte heller de gamla gudarna glömdes bort. År 1958 började en restaurang i Reykjavík, Naustið, ha þorramat på menyn med endast traditionella rätter. Sedan dess har Þorrablót med sina speciella läckerheter blivit islänningarnas förträffliga sätt att klara sig genom vinterns vedermödor. Företag, föreningar och privatpersoner runtom i landet ordnar sina egna fester, restaurangerna erbjuder þorris mat och färdiga þorrimatförpackningar finns att köpa i butikerna.

Matsedeln kan få en utomstående att rynka på näsan, men för den islänning som älskar sin historia är þorrimaten en levande påminnelse om tiden utan kylskåp och mat i butikshyllorna. Torrfisk, surhaj, baggtestiklar, rökt lammkött och stoppad leverkorv i fårmagsäck håller också mången nutida islänning för stora delikatesser. Hit hör också svið, tillverkat av fårhuvudet på så sätt att håren bränns av, huvudet klyvs och en färs tillreds på hjärnan. De två huvudhalvorna rengörs och sammanfogas för kokning. Svið kan förtäras varmt eller kallt. En annan produkt av fåret och ett måste på menyn är blodkorv, blóðmör, en blandning av blod, mjöl och talg som kokas i påsar ihopsydda av fårets magsäck. Till köttprodukterna serveras potatis, små rågrieskor, flatkökur och bröd bakat i heta källor, hverabrauð, också det av råg. Hverabrauð gräddas långsamt i det heta vattnet i lockförsedda metallkärl och är ett tungt, osyrat bröd även kallat "pruttbröd". Till flatkökurna hör nästan alltid smör och rökt lammkött, hangikjöt.

Den självskrivna högtidsdrycken vid festligheterna är det klara brännvinet, smaksatt med kvanne (Angelica archangelica) eller kummin, som sköljer ner de mer uppskakande smaksensationerna, däribland surhajen, hákarl. Efter detta står stämningen högt i tak och de gamla isländska sångerna klingar. Hit hör den välkända Nú er frost á fróni (frón betyder jord, mark men är också ett gammalt ord för Island).


Källor:

Saga daganna / Árni Björnsson. – Mál og Menning, 1996. (förkortad version på engelska High Days and Holiday. – Mál og Menning, 1995)

Matkaopas : Vastakohtien Islanti / Sigurbjörg Árnadóttir ja Jouko T. Parviainen. – Yliopistopaino, 1994

The New Icelandic Cookbook / ed. Atli Vagnsson. – Mál og Menning, 1997



Inspired by Iceland