Allmänt om Island

De isländska skoleleverna går tio år i grunskolan. De börjar skolgången som sexåringar. Före det kan de gå i en frivillig förskola. Skolåret indelas i höst- och vårtermin precis som hos oss. Skolåret börjar i september och slutar i maj. På Island finns det glesbebyggda områden vilket innebär att en del av barnen är tvungna att antingen bo på internat under veckan eller åka långa vägar med skolbuss.

 

Efter grunskolan kan man välja mellan gymnasium och yrkesskola. De som avslutat en handelsutbildning kan även ta studentexamen. Yrkesexamen kan avläggas vid sjömansskolor (såsom sjöfartsinstituet), fiskindustrieskola, teknisk skola, landbruksskola och konstskolor. Det går också att utbilda sig inom sjukvården. Yrkesutbildningen tar ca 3-4 år.

Det finns några högskolor på Island, bl.a. universiteten i Reykjavík och Akureyri samt en lärarhögskolan och en konsthögskola.

 

De populäraste lagsporterna är fotboll och handboll. Största delen av befolkningen simmar, eftersom nästan alla städer har simhall tack vare varmvattenkällorna. Övriga populära idrottsgrenar är ridning, vandring och golf. Islänningarna är också intresserade av hjärngymnastik; de spelar ivrigt schack. Det finns inte mindre än sex internationella stormästare i schack på Island.

 

Island har uppkommit i sprickan mellan två kontinentalsocklar som en följd av vulkanutbrott under de senaste 14-16 miljoner år och ligger precis där de två socklarna möts. Vulkanerna där är fortfarande aktiva och på Island är den fasta jordskorpan ställvis bara några kilometer tjock. Den underliggande magmahärden värmer upp lavan ovanför och samtidigt grundvattnet.

Det finns gott om varmt vatten och det har islänningarna lärt sig utnyttja. Husuppvärmingen sker till 85 % genom vatten. Växthus och friluftsbad värms upp på samma sätt. På många ställen ligger vattnet vid jordens yta och bildar varma källor. På Island finns 800 heta källor med en vattentemperatur på i genomsnitt 70 °C.

 

Landets största källa, Deildartunguhver, producerar över 150 liter kokande vatten i sekunden. Största sprutande källa finns i Haukadalur på södra Island. Den kallas Geysir och har gett namn åt alla sprutande källor i hela världen. Dess vatten har sprutat även 60 m upp i luften. Geysir vilade sig i åratal, men efter jordbävningarna i juni år 2000 har den blivit aktiv igen.

 

Islands jordmån hör till världens mest vulkaniska. Sedan landet befolkades känner man till 150 vulkanutbrott och ett vulkanutbrott beräknas äga rum vart femte år. Man vet att den mest kända vulkanen Hekla haft 18 utbrott sedan år 1140, ibland med mycket förödande resultat för omgivningen. Hekla är fortfarande aktiv och har senast haft ett utbrott år 1991.

 

För det mesta är vulkanutbrotten dramatiska händelser för människorna men ibland är de till nytta för vetenskapliga forskningen. Söder om Vestmannaöarna ligger ön Surtsey som föddes på 60-talet under ett tvåårigt utbrott under havet. Ön är fredad och vetenskapsmännen kan där följa med hur floran och fågelfaunan utvecklas på ett helt nytt landområde.

 

På Vestmannaöarnas bebodda ö Heimaey skedde ett vulkanutbrott år 1973. Det ställde til med stor skada men senare har man kunnat dra nytta av det. Marken på Heimaey är forfarande het inuti. När man leder kallt havsvatten i rör genom den heta marken kan man värma husen med det varma vattnet man får därigenom. Heimaeys hamn har blivit den mest skyddade på Island då man lyckats stoppa lavaströmmarna på bägge sidor om hamnen genom att spruta hundratalstusen liter kallt vatten på dem.

 

Det senaste stora vulkanutbrottet ägde rum hösten 1996 på Vatnajökullglaciären. Det skedde under glaciären och fick stora delar av glaciären att smälta. De översvämningar som uppstod förde med sig vatten, is och jord. Att det var en häftig översvämning ser man av att den förstörde den väg som går runt Island på en 17 km sträcka, bl.a. en viktig bro. Två år senare, i december 1998, hände ett mindre utbrott i samma område.

 

En diametral motsats till den vulkaniska marken är de enorma glaciärer som finns på Island. De täcker 11,5 % av landets yta, ca 11 800 km2. Under de senaste åren har dessa blivit tunnare på grund av att klimatet blivit allt varmare. Vatnajökull på södra Island är den mest betydande och samtidigt Europas största sammanhängande glaciär. Den är ca 1 km tjock och 8 300 km2 stor.

Övriga stora glaciärer är Langjökull (1 025 km2) och Hofsjökull (990 km2). De finns båda på det centrala höglandet, i söder finns Mýrdalsjökull (700 km2) och i nordväst Drangajökull (200 km2) Snæfellsjökull i Snæfellsnes syns i klart väder från Reykjavík.

 

Island har ett milt klimat året runt tack vare Golfströmmen. Temperaturen sjunker på södra Island på vintern till högst -10°C och på norra Island till ca -15°C. På sommaren kan temperaturen stiga till +23°C i söder och +24,5°C i  norr.

 

Endast 1/4 av Islands yta är täckt av växtlighet. De många vulkanutbrotten, havsvinden och de betande fåren är en av orsakerna till att Islands natur är karg og trädlös. Erosionen är kraftig och kampen mot den är en viktig del av naturskyddet. Man vet att det har vuxit mycket skog på Island men de forna skogarna höggs ner och eftersom klimatet blev allt kallare så växte det ingen ny skog. Ett otal olika växter trivs dock på Island, man känner till flera hundra vilda arter. För det mesta handlar det om lågvuxna arktiska blommor och gräsarter, mossor, djärvbjörkar och bär. Sega blomtuvor finns mitt i sandöknar och lavafält. Mossa och djärvbjörk täcker ofta gammal lava och gör sålunda den i övrigt karga omgivningen mjukare.

 

Däggdjur på land

När Island befolkades på 800-talet fanns där inga andra däggdjur än fjällräven (polarräven). Rävarna är fortfarande allmänna och ställer regelbundet till med förödelse bland fårhjordarna. Människan hade med sig råttor och möss. I slutet av 1700-talet införde man renar från Norge, deras avkomlingar lever nu vilda på höglanden på östra Island. På 1930-talet började man minkuppfödning och det ledde smabbt till att förrymda minkar spred sig i naturen. De gör stor skada åt fåglarna och insjöfisken.

 

I det isländska vattnen simmar sammanlagt 17 valarter och flera sälarter. Valar fångades i stor mängd ända fram till år 1986. I dag är arterna inte längre utrotningshotade. Säl jagas för pälsens skull under särskilda jakttider.

 

De vanligaste husdjuren är får (över 500 000) och hästar (ca 80 000). På landsbygden håller man dessutom kor, svin, getter, kattor, hundar, ankor, höns, kalkoner och duvor.

 

Island är det viktigaste häckningsområdet för Europas sjö- och havsfåglar och fåglarna utgör Islands egentliga fauna. Omkring sjön Mývatn på norra Island finns den största koncentrationen av häckande fåglar. Där häckar bl.a. Islands samtliga andarter. De branta klipporna vid kusten är populära häckingsplatser för kolonier av havsfåglar. Där finns bl.a. den förtjusande lunnefågeln med sin brogiga näbb. Människorna har traditionellt använt sig av havsfåglar och deras ägg som föda.

 

Åtminstone 300 fågelarter har påträffats. Av dessa häckar 73 regelbundet och många använder ön som rastställe under sina flyttningsfärder, 30 arter av flyttfåglar tillbringar antingen vintern eller sommaren på Island. Havsfåglar, sjöfåglar och vadare är de vanligaste inhemska fågelarterna.

 

Den mest berömda av rovfågelsarterna är den isländska jaktfalken som förr ansågs mycket värdefull och såldes till olika delar av Europa och Mellanöstern. I dag är den helt fridlyst. Även den enorma havsörnen har blivit sällsynt och har därför fridlysts. Den tredje isländska råvfågeln är djärvfalken (stenfalken). Fjällgripan och ejdern är mycket vanliga och ejderdun samlas in för beklädnadsindustrin. Även ejdern är fridlyst.

 

Insjöfiskar: I de isländska älvarna finns lax. Rödingen och bäcköringen trivs i sjöarna och bäckarna. Två andra fiskar är ål och storspigg. Ingen av de här fiskarna är egentligen någon sötvattensfisk utan de är havsfiskar som har anpassat sig till sött vatten.

Havet: Den rikliga planktonförekomsten vid Islands kust innebär en näringsrik miljö. Sammanlagt har 150 fiskarter observerats, men 66 av dem förekommer ständigt kring Island. De viktigaste djuphavsfiskarna som utgör grunden för fiskindustrin är bl.a. torsk, kolja och sej. Bland ytvattensfiskarna hör sillen till de viktigaste. Räka, havskräfta och isländsk kammusla är de viktigaste kräftdjuren och musslorna.

 

Islandshästen